Summa sidvisningar

söndag 5 juni 2016

Intensivt



Alltså... Inte bloggat på länge. Hänt så mkt. Men nu det sista känns det som vi backat tio år. Sonen blir 15 i augusti.  Vi har bytt en epilepsimedicin mot en annan. Färre anfall. Kortare anfall. Längre emellan anfallen. MEN han är såååå på! Hög! Överallt. Inte tyst. Klänger. Hoppar. Nypas.  Rymningsbenägen igen. Hårdhänt.  Tjuter. Envis som jag vet inte vad.  Dock är ju jag det med. Han hade anfall för ngn dryg vecka sedan.  Då var han sig själv. Glad harmonisk lugn  o nöjd med livet.
Så känns som förra medicinen mot epilepsin  fick honom må bättre.  Uppbyggnad mot anfall var kortare o mer lättolkade. Men det var fler o intensivare anfall.  Nu känns det bara kaos. Ska han må skit i flera veckor innan anfall o sen må bra ett par dagar, för att sedan börja om? Vet inte hur jag ska orka. För det är extremt påfrestande  och intensivt.  Går inte förklara för nån som inte lever i det själv.
Satt o grät av utmattning när jag hade badat honom ikväll.  Han klängde sig fast som en liten rädd tvååring runt min hals. Vägrade släppa. Vägrade borsta tänderna. Vi satt nog 30 minuter så. Försökte få han stå på golvet, men han var i knät nästa sekund igen.  O när han satt i badet försökte han bita mig flera gånger.  Det har ju inte varit så på många år.
Sen till vikt mm. Han är nu 157 lång o väger 44 kilo. Han har stått still  länge i vikt o längd o böjt neråt på kurvan. Men nu går det åt rätt håll. Vägde 40 kilo i november  o va 151 lång.  Han är ordinerad  4 näringsdrycker om dagen. Oavsett om han äter eller inte.
Hab tyckte vi kör på en månad till o se hur det utvecklar sig.   I perioder med anfall eller sjukdom har han inte mkt aptit. Men får nog säga att han äter betydligt bättre efter medicinbytet. Frågan är ju, vilka saker väger upp andra???
Ha det gott!
Emma

3 kommentarer:

  1. Hujeda mej... Jag bara tittar, försöker att förstå.. Allt jobb, men sen all kärlek. Och mediciner, för och emot, pest eller kolera.
    Du är så stark, du har ju inte bara honom du har att tänka på... Jag beundrar dig

    SvaraRadera
  2. Säger det samma som Maria. Du är en hjältinna, en äkta sådan. Du borde ha en mantel och kunna flyga. Jag beundrar dig, så in i h-vete. Förstår inte hur du orkar, dessutom så orkar du med att stötta andra människor. Jag kan bara böja huvudet och buga i allra största respekt!

    SvaraRadera